Smile as much as you can, it´s gratis

Det har hänt mycket sen sist jag skrev här. Både roliga och tråkiga saker.

Jag längtade till julen som vanligt, premiär för julpynt i vårt lilla hus, och första gången med en riktig gran som jag fick pynta. Det var så roligt! Vi hade bestämt dag när vi skulle åka och pynta hemma hos Astrid. Tror det var söndagen andra advent. Men på torsdagen innan så fick hon en stroke och lades in på sjukhuset. Vi fick veta att hon inte kunde prata, inte kunde andas helt själv längre och inte kunde gå. Så istället den söndagen åkte vi och hälsade på henne på sjukhuset. Det var väldigt jobbigt. Hon ville säga så mycket men kunde inte säga nåt. Hon är döv sen innan så hon läser på läppar bra så hon förstod ju oss men hon kunde inte höra sig själv, alltså förstod hon inte att hon inte kunde prata längre. Jättejobbigt och sorgligt möte med henne. Rann mycket tårar och när man gick därifrån trodde man att det var sista gången man skulle se henne.

 

Men hon gjorde lite lite framsteg fast vi trodde att hon inte skulle klara så länge till. Hon va uppe och satt i rullstol och när hon ansträngde sig så kunde hon få fram nåt enstaka ord. Vi önskade såå att hon skulle få komma hem igen även fast den möjligheten var långt borta.

På julafton var jag på förmiddagen hos Hampus familj och mina bröder och pappa skulle gå upp till Astrid och önska god jul. Jag tänkte gå dit dagen efter istället eftersom jag inte hann följa med på julafton. Men på julaftonsmorgonen, precis när jag och Hampus hade öppnat våra julklappar (ja vi öppna dom direkt eftersom vi skulle ut och fara hela dagen) så ringde pappa. En snabb tanke svischa förbi i huvudet att nää nu har Astrid gått bort. Men nej, inte efter hennes framsteg och hon kunde vid det här laget andas nästan helt själv och fick i sig mycket vätska. Så tänkte bara att han ville önska god jul såhär på morgonen. Men den första tanken var den rätta. Astrid hade blivit okontaktbar på natten och på morgonen runt halv 8 så orkade hon inte mer. Vet ni, att den natten så kände jag att det var något. Jag sov nästan inget den natten av någon konstig anledning. Och det hände något som jag tolkar på mitt eget sätt. Det här var den jobbigaste julen jag varit med om. Jag kommer alltid sakna Astrid. Hon var som våran extra farmor. Kan säga att det är pappas faster, men hon va som en farmor/mormor för oss. Det är fortfarande jättesvårt att förstå att hon är borta. Sov gott lilla Astrid!

 

Julen blev ändå en glad jul på sitt sätt, var jättemysigt att bara va med familjen då. Sen har vi hunnit med att fira in 2014 med fina vänner. Hade en jättetrevlig kväll som Albert och Louise hade ordnat så bra. Efter det har man börjat jobba som vanligt igen, puh! Första helgerna på detta år spendera vi i Astrids lägenhet så det blev en tung start. Och dagarna bara försvinner, redan mitten på februari nu. Men men. Badrummet har vi renoverat och det blev klart förra helgen. Är jättenöjd. Jag tror jag har världens bästa sambo. Sen har vi hunnit med att ta en sväng till veterinären med Rocky efter att han blivit biten av en annan kisse. Men nu mår han bra som tur är.